En rosa Kalikåbok har stått i min mammas bokhylla ända sedan jag var liten.
I den kunde man, som liten, titta och tråna...

När jag äntligen fick syslöjd i skolan, var det självklart att jag skulle sy en Kalikå anka!
När ankan väl var klar, efter många månader, insåg jag besviket; att man lär sig sy precis lagom till att gosdjuren inte är lika lockande längre!

Inte så konstligt att Kalikå är så poppis igen, nu när vi är vuxna och kan sy till våra barn istället.
De hinner få sina gosdjur långt innan de tappat kram-lustan!

Lättföljda mönster på härliga djur!
Så Kallikå-mösnterböckerna rekommenderas verklinge.

Alba har fått två ankor!
(inte helt efter Kallikåmönstret, men nästan).